Böcker och historia

Böcker har funnits i någon form ända sedan man uppfann skrivkonsten. Till en början skrevs böckerna på rullar, alltså på ett enda långt papper av papyrusblad som hade limmats ihop. Sedan använde man så kallade pergamentrullar. I början var det dock i stort sett bara ett fåtal som ägnade sig åt läsning och det dröjde fram tills boktryckarkonsten uppfanns innan läsning var något som de flesta ägnade sig åt. Det fanns dock tidigt episka berättelser i skriven form. De mest kända exemplen är antagligen Illiaden och Odysséen som sägs ha skrivits av Homeros. Det råder dock skilda uppfattningar huruvida Homeros verkligen har funnits eller ej, många menar att det som skrevs ner var mytologier och att de skrevs av många personer under en lång period.

De första böckerna, så också Illiaden och Odysséen, var skrivna på vers. Om det var ett episkt verk använde man versmåttet hexameter. Detta höll länge i sig och när prosan började dyka upp som idag är det allra vanligaste, ansåg man att det var en lägre form av kultur och att det inte var tillräckligt poetiskt och vackert att skriva på det sättet. Det var i samband med att man började skriva fiktion på prosa som romanen uppstod och den slog igenom först på allvar under 1700-talet. Till en början var romanen endast till för att underhålla en bredare publik och i och med att boktryckarkonsten var uppfunnen var det ett sätt att tjäna pengar för både författare och förlag.

Många som forskar inom litteratur anser att den första moderna romanen var Don Quijote som skrevs av Miguel Cervantes i början av 1600-talet. Från den romanen kommer uttrycket “att slåss mot väderkvarnar” och sedan dess har många romaner kommit att forma hur vi ser på saker och ting. Ett annat ordspråk kommer från den danske författaren H.C Andersens verk Kejsarens nya kläder, nämligen “Kejsaren är naken” som används när man ska påpeka något uppenbart som ingen vågar säga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *